”°º×Michi׺°” - Självförtroende
Varför måste vi tjejer konstant jämföra sig med varandra? Ärlig talat, jag förstår inte.
"Hon har större bröst än jag"
"Jag önskar jag var lika smal som henne"
Etc.
Jag är jättetrött på det! Att se flickor i min ålder springa runt och se upp till ett i princip omöjligt ideal och kritisera sig själva för att de icke kan uppnå det! Det är hemskt att det ska gå till så.
Jag har själv varit där, när självförtroendet vacklar och man är missnöjd med sig själv. Folk har alltid kritiserat mig. Åh hon är så fet och klär sig konstigt. De i skolan skulle berätta för mig hur jävla ful jag var varenda dag. Jag ignorerade all kritik så gott jag kunde, men man tar ju åt sig i alla fall. Spelar ingen roll hur tuff man är, någonstans känns det. Började tänka att jo jag är ju ganska ful, vem skulle vilja ha mig, det måste ju faktiskt ligga något i vad dem säger. Allt fortsatte och fortsatte och jag kände mig ledsnare för varje dag som gick. Orken att gå till skolan försvann, blev hängig och deppig. Kuratorn, mobbningsteamet, möten hit och dit.. Det hjälpte ju inte alls! Det blev bara värre, tillslut gick det över till och med fysisk mobbning.
Jag försökte ignorera, de kanske tappar intresset om jag inte visar att jag mår dåligt utav det. Vilket inte fungerade eftersom de eftersträvade ju att göra mig illa, så om jag ej visar känslor försöker de ju ännu mer tills de uppnår sitt 'mål'.
En kväll satt jag och talade med en kompis till mig. Sa precis hur det var att snart skiter jag i det här och går och hänger mig. Det var så det kändes.
"Har du provat att slå tillbaka?" sa han som om det vore självklart.
Slå tillbaka? Nej, man skall inte bruka våld! Det är fegt!
Men enligt lag har jag rätt till att försvara mig själv, så jag skulle ju egentligen inte göra något fel.
Jag gick ett par dagar till, fick utstå både det ena och det andra. Men så hände någonting som helt enkelt fick bägaren att rinna över. Det var så att en av "ledarna" för gänget som höll på och trycka ner mig, sa något så jävla vedervärdigt att jag fortfarande knappt förstår varför hon kläckte ur sig något sådant. Fan bland det värsta jag hört någonsin, fråga inte vad det var hon sa, för jag tänker inte återge det här. Jag sa åt henne att lägga av, men hon fortsatte. Jag blev så jävla förbannad och tänkte att nu jävlar får det vara nog. Reste mig upp och drämde till tjejen så hårt jag kunde, tryckte upp henne emot väggen och sa åt henne att hon inte skall prata till mig sådär. Efter den incidenten slutade mobbningen, de andra förstod att det inte var någon större idé att fortsätta. Mitt självförtroende växte därmed.
Jag hade gjort någonting, jag förändrade min egen tillvaro. Om jag var så jävla värdelös som folk påstod så skulle jag inte kunnat gjort någonting. Visserligen önskar jag att jag kunde fixat det på ett lite "vuxnare" sätt... Jag är inte så blåst att jag inte fattar att jag gjort fel. Men ibland krävs radikala metoder för att lösa problem..
Nu har jag bra självförtroende, inte överdrivet såklart, men hundra gånger bättre än innan. Och allt tack vare att jag vågade stå upp för mig själv en enda gång.
Jag är inte den snyggaste på denna jord, vem är det egentligen? Jag kanske är skitful för vissa, medan andra ser mer än bara min utseende. Jag vågar sticka ut, många gör inte det. Jag står för den jag är, jag är född så här. Det är bara att digga läget, fan i mig, även om jag aldrig kommer kunna fightas med size 0 idealen. 100% nöjd med sitt utseende är ingen! Alla har något som är "fel" enligt de själva. Men det är ju bara mänskligt, man behöver inte använda plastikoperationer etc. Det mesta sitter i huvudet. Lär man sig tänka att man duger så kommer man må bättre! (Titta, jag behöver inte gå i beteende terapi! Jag har förstått det ändå).
Sedan jag vet att mobbare oftast har det jobbigt själva, men jag tänker då inte agera måltavla.
Men självklart kommer det dagar då man inte är nöjd, det har alla... Har precis hittat en ny sak som jag är lite små skeptisk emot på min kropp.
Jag har precis upptäckt att jag fått bristningar! Efter kraftig viktnedgång då (Var riktigt sjuk och gick ner 20 kilon på några veckor). Armarna och höfterna. Känns väl lite smått tråkigt att ha bristningar vid 15 års ålder.. Men det bleknar antagligen med tiden. Spelar väl ingen större roll! Det är ju faktiskt smällar man får ta här i livet :). Alla är vackra på olika sätt, även jag.
Always look on the bright side of life!
Nu ska jag krypa ner i sängen.. utan min bög... Någon ordning får det vara... Han får sova på soffan! (Generöst)
"Hon har större bröst än jag"
"Jag önskar jag var lika smal som henne"
Etc.
Jag är jättetrött på det! Att se flickor i min ålder springa runt och se upp till ett i princip omöjligt ideal och kritisera sig själva för att de icke kan uppnå det! Det är hemskt att det ska gå till så.
Jag har själv varit där, när självförtroendet vacklar och man är missnöjd med sig själv. Folk har alltid kritiserat mig. Åh hon är så fet och klär sig konstigt. De i skolan skulle berätta för mig hur jävla ful jag var varenda dag. Jag ignorerade all kritik så gott jag kunde, men man tar ju åt sig i alla fall. Spelar ingen roll hur tuff man är, någonstans känns det. Började tänka att jo jag är ju ganska ful, vem skulle vilja ha mig, det måste ju faktiskt ligga något i vad dem säger. Allt fortsatte och fortsatte och jag kände mig ledsnare för varje dag som gick. Orken att gå till skolan försvann, blev hängig och deppig. Kuratorn, mobbningsteamet, möten hit och dit.. Det hjälpte ju inte alls! Det blev bara värre, tillslut gick det över till och med fysisk mobbning.
Jag försökte ignorera, de kanske tappar intresset om jag inte visar att jag mår dåligt utav det. Vilket inte fungerade eftersom de eftersträvade ju att göra mig illa, så om jag ej visar känslor försöker de ju ännu mer tills de uppnår sitt 'mål'.
En kväll satt jag och talade med en kompis till mig. Sa precis hur det var att snart skiter jag i det här och går och hänger mig. Det var så det kändes.
"Har du provat att slå tillbaka?" sa han som om det vore självklart.
Slå tillbaka? Nej, man skall inte bruka våld! Det är fegt!
Men enligt lag har jag rätt till att försvara mig själv, så jag skulle ju egentligen inte göra något fel.
Jag gick ett par dagar till, fick utstå både det ena och det andra. Men så hände någonting som helt enkelt fick bägaren att rinna över. Det var så att en av "ledarna" för gänget som höll på och trycka ner mig, sa något så jävla vedervärdigt att jag fortfarande knappt förstår varför hon kläckte ur sig något sådant. Fan bland det värsta jag hört någonsin, fråga inte vad det var hon sa, för jag tänker inte återge det här. Jag sa åt henne att lägga av, men hon fortsatte. Jag blev så jävla förbannad och tänkte att nu jävlar får det vara nog. Reste mig upp och drämde till tjejen så hårt jag kunde, tryckte upp henne emot väggen och sa åt henne att hon inte skall prata till mig sådär. Efter den incidenten slutade mobbningen, de andra förstod att det inte var någon större idé att fortsätta. Mitt självförtroende växte därmed.
Jag hade gjort någonting, jag förändrade min egen tillvaro. Om jag var så jävla värdelös som folk påstod så skulle jag inte kunnat gjort någonting. Visserligen önskar jag att jag kunde fixat det på ett lite "vuxnare" sätt... Jag är inte så blåst att jag inte fattar att jag gjort fel. Men ibland krävs radikala metoder för att lösa problem..
Nu har jag bra självförtroende, inte överdrivet såklart, men hundra gånger bättre än innan. Och allt tack vare att jag vågade stå upp för mig själv en enda gång.
Jag är inte den snyggaste på denna jord, vem är det egentligen? Jag kanske är skitful för vissa, medan andra ser mer än bara min utseende. Jag vågar sticka ut, många gör inte det. Jag står för den jag är, jag är född så här. Det är bara att digga läget, fan i mig, även om jag aldrig kommer kunna fightas med size 0 idealen. 100% nöjd med sitt utseende är ingen! Alla har något som är "fel" enligt de själva. Men det är ju bara mänskligt, man behöver inte använda plastikoperationer etc. Det mesta sitter i huvudet. Lär man sig tänka att man duger så kommer man må bättre! (Titta, jag behöver inte gå i beteende terapi! Jag har förstått det ändå).
Sedan jag vet att mobbare oftast har det jobbigt själva, men jag tänker då inte agera måltavla.
Men självklart kommer det dagar då man inte är nöjd, det har alla... Har precis hittat en ny sak som jag är lite små skeptisk emot på min kropp.
Jag har precis upptäckt att jag fått bristningar! Efter kraftig viktnedgång då (Var riktigt sjuk och gick ner 20 kilon på några veckor). Armarna och höfterna. Känns väl lite smått tråkigt att ha bristningar vid 15 års ålder.. Men det bleknar antagligen med tiden. Spelar väl ingen större roll! Det är ju faktiskt smällar man får ta här i livet :). Alla är vackra på olika sätt, även jag.
Always look on the bright side of life!
Nu ska jag krypa ner i sängen.. utan min bög... Någon ordning får det vara... Han får sova på soffan! (Generöst)
Kommentarer
Postat av: Julia
du skriver väldigt intressanta saker:)
kraaam / julia :D
kolla gärna in min och ronyas blogg:
http://ronyajulia.blogg.se KOMMENTERA!:)
Postat av: ida
trevlig blogg! :) kika in i min med om du har lust, kram =)
Postat av: lindha
Hej tjejen! Du har anmält dig till min tävling och med din oslagbara blogg har ´jag valt ut dig till en av de 6 tävlande, GRATTIS! Nu måste du få alla dina nära och kära & dina läsare att rösta vidare dig till finalen, för du vill väl endå vinna ? :) Puss på dig! / lindha
Trackback
